Gårdagens resa får mej inte direkt sugen på att åka bil... iaf inte på ett bra tag!

Det snöade ju som bekant i nästan hela landet igår med efterföljande snökaos. Jag fattar inte varför det alltid behöver bli kaos såfort det kommer snö!? Ploga vägarna bara så ska ni se att det mesta löser sig!

 

Jag började min resa 10.30 och det var i god tid. Skulle vara i Katrineholm och möta upp lilla hunden kl 13. En resa som normalt tar 2h, jag skulle alltså vara framme 12.30.

 

När kl var 12.30 satt jag fast i en evighetslång bilkö 3 mil utanför Katrineholm. Där satt jag tills klockan 17.15 (!!)

Det är inte ok! Trodde ju att det var en superstor olycka eller något men när jag pratade med polisen och bärgare så visade det sig "bara" vara att lastbilarna inte kom upp för backen!! Hört talas om sand?

 

Vägarna var överlag under all kritik igår, inget var plogat när jag åkte och på motorvägen gick det som snabbast och det var i 65km/h ungefär...helt galet!

 

Timmarna i bilen var inte direkt roliga kan jag säga. Jag hade ju med mej en febrig Tuva, hade mellan 39-40 grader pluttan. Ingen mat hade jag med heller bara vatten. Lyckades iaf hitta en vällingtetra i handväskan och en flarra och det var väldans tur det för stackarn åt ju ingen frulle! Hon var så duktig igår min lilla Tuva ♥ klagade inte mycket trots allt. Visst det var inget kul att vänta och hon var lite ledsen stundtals men mitt humör var inte helelr på topp. 

 

Nöden har ingen lag heter det ju och efter 4h var jag faktiskt tvungen att kissa efter att ha hållt mej i flera timmar redan. Det fanns inga buskar eller nåt och i diket kunde jag inte gå för det var ju värsta snöstormen sådär hade jag väl försvunnit elelr nåt. Så jag gick och varnade bilen bakom att nu tänker jag kissa :D Jag satte mej mellan passagerardörren och bakdörren så jag hade lite skydd iaf. Såg senare att tjejen i bilen bakom gjorde likadant :) 

 

Ha ha vilken dag men än var den inte över!!

 

När kön väl började röra sig efter 5h gick torkarbladet på förarsidan sönder. Jag kunde inte åka en meter så jag blev kvar där. Pratade med en snäll lastbilschaufför men han kunde inte laga den för det fattades en pinne. Så jag fick ringa efter en bärgare(!). Jag försökte förklara för den stackars tjejen i växeln vad som hänt och att jag ville ha hjälp fort med ett hungrigt barn i bak osv. Det bästa hon kunde gör var att skicka nån om 2-3h (!) 

Jaha, men kan ingen bara stanna och tejpa mitt torkarblad så jag kan åka till närmsta mack eller nåt (det åkte nämligen bärgare i tid och otid förbi oss) 

Med oss menar jag den trevliga lastbilschauffören som när kön började inte fick stopp på sin lastbil utan fick väja ner i diket för att inte köra in i mej... 

Växeltjejen skulle skriva med i beställningen att jag ville bli hjälpt på plats. Ja, för hur löjligt är det inte att bli bärgad för att det fattas en yttepytte liten pinne på vindrutetorkaren!?? Dessutom betala 1500 för det...hmmm

 

Lastbilschaffisen stannade en förbiåkande bärgare som kom och hjälpte mej som tur var. Han satte dit en kattstrypare på ett kick. Jättetrevliga och snälla var de! TACK!

Så jag kunde avbeställa min bärgare igen... men nu var det ju kö igen såklart....men bara i 15 min ungefär sen kunde jag och Tuva börja åka igen.

 

När vi kom fram till Katrineholm blev jag så lättad att liksom luften gick ur mej. Jag och Tuva satte oss på donken och åt "lunch" vid 18 ;)

Ringde hundkvinnan och frågade om vi fortfarande kunde komma och det fick vi så gärna. Hon hade fått åka hem till Norrköping igen för hundarna hade inte tyckt det var så kul att sitta i bilen hela dan. 

 

Det blev till att fortsätta resan mot Norrköping.... mitt i allt detta hade Kari lånat en bil och åkt efter med ett torkarblad i hopp om att komma fram före bärgaren ♥ Han tänkte att det var bra att ha lite sällskap också.

 

Tuva och jag mötte upp honom i Katrineholm sen när vi hämtat hunden.

Det var skönt att åka "tillsammans" med någon på hemvägen, speciellt när vägarna var i så dåligt skick!

När vi kom hem till Sala inatt har jag nog aldrig varit så glad över att vara hemma!

Det var en resa det! Ett äventyr som vi alla kommer komma ihåg. Nu håller vi på och lär känna varandra vi och hunden. Ska snart ta en promenad i snön hela familjen ♥

 

Stort TACK till Jenny som tog hand om Liam ♥