Igår när jag skulle gå ut med Pixe kände jag mig iakttagen. Tittade åt sidan och där stog den och stirrade på oss. Helt stilla, länge, för att sen ta ett skutt och försvinna in i skogen. 

Vi ser en massa djur här där vi bor och Liam och jag har pratat lite om att göra en plansch med alla djur vi sett.

 

I måndags såg vi tex en orm. Jag som har sån otrolig ormskräck.

Jag kan inte se bilder på ormar än mindre när dom är på tv/film.

Jag mår riktigt dåligt bara av att tänka på (o)djuret. Undviker skogen och ställen där jag tror dom ska finnas, så långt det går. Kan fortfarande få känslan av att det finnas ormar under sängen när jag ska sova osv som jag hade som liten. 

Meeen, och här kommer det stolta in, jag stannade till och såg till att båda barnen såg ormen som slingrade sig och hade sig. Vi pratade om den och vad det kunde vara för sort osv innan vi gick därifrån, lungt och fint. Känner mig faktiskt riktigt stolt över mig själv och tom K blev impad när han fick höra ♥

Jo naturligtvis ryckte jag till först och drog tag i hunden och tog ett jätteskutt åt sidan. Pixie höll nämligen på att trampa på ormen och först såg jag bara något i ögonvrån som rörde sig, men det blev ju bra tillslut. Nu kommer det dock dröja länge innan jag går där igen ;)